Lloyd Alexander

105_2421 105_2422
105_2423
I saw a car called Lloyd Alexander (see this link too) on my way home this afternoon. The brand Lloyd Alexander later became the car manufacturer Borgward which I have blogged about earlier during the spring. The “D- sign” on the trunk is made out of metal and is part of the actual trunk. One nice thing with living abroad is that one — once in a while — will come across classical vehicles or objects that one otherwise would never be able to see.

Kunden nöjd med arbetet samt tips på P3 Dokumentären DC3:an

Det allra första jag gjorde i morse när jag kom till arbetet, dagen efter den viktiga deadlinen till en kund, frågade jag en kollega om vi hade fått några klagomål från kunden. Så skedde det nämligen vid förra deadlinen i juni och jag var den som fick kritik för att kunden inte varit nöjd. Min kollega sa att det inte förekommit några klagomål och han bad mig att läsa min mail. Kunden hade skickat ett mail med positiv feedback om hur bra det hade blivit. Alla som varit bifogade i mail-konversationen (cc) vid detta tillfälle var samma personer som varit underrättade vid förra deadlinen då det gick sämre. Inte fan fick man någon ros idag av gårdagens arbete från de personer som kritiserade agerandet vid förra tillfället. Det fick mig att tänka på ett uttalande från Anders Jallai, i P3 dokumentären, DC3:an. Detta scenario (dvs. om kunden skulle bli nöjd så skulle ingen av mina närmsta chefer på kontoret bry sig) visste jag skulle inträffa redan innan jag kom till jobbet.

Anders Jallai:
”När vi hittade den här ubåten [S7] 1998 utanför Söderarm då tog det bara en dag då ringde UD och frågade hur vi hade hittat ubåten, gratulerade och ville bestämt ha reda på positionen på den och så vidare. Men när vi hittade DC3:an så har ingen hört av sig.”

Löpträning med de nya skorna och ett raggningsförsök

Jag testade mina nya skor igår, jag tog en löprunda till Gersthofen utefter Lech som jag gjort ett par gånger tidigare. Jag tänkte att ju längre jag kan springa innan halvmaran, desto snabbare blir skorna “insprungna”. Jag sprang i vinterdressen och kände direkt att det var lite för varmt. Men det började att blåsa lite utefter Lech så jag ångrar inte det valet, jag vill ju inte riskera att bli förkyld inför halvmaran och det har hänt att jag blivit förkyld av att springa i för tunna kläder. Jag mötte en annan löpare som hade långbyxor på sig, alla andra hade shorts eller byxor som slutade någonstans vid vaden. Löpningen kändes ganska bra, men det kändes lite konstigt under främre delen av foten, troligtvis på grund av att jag var ovan vid de nya skorna.

När jag joggade ner, runt kvarteret för att bli av med mjölksyra tilltalade en kvinna mig vid en bar vid korsningen Kurze Wertachstraße och Langenmantelstraße. Hon var kanske lite äldre än jag, hade svart hår och fyra eller fem vita pärlörhängen i ett och samma öra. Kvinnan reste sig upp blixtsnabbt ur sin stol då jag joggandes passerade staketet som avgränsade uteserveringen, tittade på mig och sa hallo!
Jag stannade till, såg på henne förvånat. Hennes energiska beteende fick mig att fundera på om jag hade träffat henne förut, jag brukar känna igen ansikten men ibland kan jag glömma bort hur vissa ser ut. Ganska snabbt kom jag fram till att jag aldrig träffat henne förut. Hon frågade hur det var med mig och jag sa att det var bra. Jag gick fram till staketet, hon lämnade sitt bord där hennes tjejkompis satt upptagen med sin smart phone, gick och satte sig på en stol vid ett tomt bord precis vid staketet där jag stod.
Kvinnan frågade om jag brukade springa ofta, det hördes att hon inte kom från Tyskland. Jag sa att jag brukar springa var annan dag, jag visade upp min iPod Mini och berättade att jag just sprungit 12,5 km på en timme och åtta minuter. Hon vände sig emot en något kraftigt byggd man som stod och rökte på trappan vid entrén, tre meter bakom och kommenterade att jag hade en iPod. Han verkade inte bry sig nämnvärt. Sedan vände hon sig mot mig igen och sa att det var bättre att idrotta än att sitta där och dricka. Sedan berättade hon om att det var mycket folk som gick till tivolit vid Plärrer på andra sidan vägen som startade samma kväll och att det var gratis inträde. Kvinnan frågade om jag skulle dit. Det var uppenbart att hon raggade, hon ville kanske att jag skulle följa med dit. Jag sa att det pågår under lång tid och att jag tänkte besöka Plärrer men kanske inte samma kväll. Jag hade ju precis kommit tillbaka från en löprunda och behövde duscha och äta middag. Jag sa att vi kanske ser varandra vid Plärrer någon dag, jag sa hejdå och joggade vidare runt kvarteret och hem för att inte bli allt för kall. Jag vet inte om det är det rätta ordet men det kändes lite läskigt med den energiska approach som hon visade upp i början.

New running shoes

New running shoes, August 21
I bought new running shoes today after work, they were on sale at Intersport in Planegg. I tried two pair of shoes from two different brands, a yellow pair from Reebok which were designed for running on tarmac and the blue/ white from Asics (model: GT- 1000, as you can see on the images). 

It was just a few pair of these models left in their stock so the company had reduced the price to sell them easier. Since I run both on tarmac and on gravel, I choose to buy the Asics. Intersport had reduced the price twice – first from € 119,95 to € 79,95 and finally to € 69,95 before I bought them. The sales man said that running shoes should be replaced each second year or after 800k. My old running shoes (the white/ red) are also Asics and I bought them in July or August 2011. The new shoes has the same size as the old ones, 42.2 (european measurement).

I will bring my old running shoes to Intersport on Monday to show them for the sales man, he offered me to ‘analyze’ them and give me feedback. He suggested me to buy more stable insoles but I thought the original ones was good enough, but he managed to sell a pair of running socks to me for almost € 16. Now, I need to ‘jog in’ the new shoes until the half Marathon that will take place in ten days.

Min röst till riksdagsvalet är postad


105_2369
105_2371Jag fick två kollegor på arbetet att vidimera att jag lade ner de tre valkuverten i det större brevet. Det brevet lades sedan i ytterligare ett brev som syns på bilden. Tio minuter innan brevlådan tömdes la jag i min poströst i vid Senkelbach/ arbetsförmedlingen i Augsburg. Det känns skönt att ha utnyttjat min röst i valet. Jag hoppas att den kommer fram och att det inte blir något fel med rösträkningen. Det kostade 3,45 € att skicka brevet till Sverige.

Poströstning till riksdagsvalet den 14 september

105_2344

Första söndagen i september är det riksdagsval i Sverige. Jag har förmånen att få rösta, poströsta för att vara mer precis. Proceduren att poströsta är något som jag med jämna mellanrum — ända sedan jag lärde mig om riksdagsval i skolan —  funderat på hur det verkligen går till och nu får jag chansen att poströsta.

Jag ringde Svenska ambassaden i Berlin och bad dem skicka materialet som syns på bilderna. Eftersom att jag inte har fått ett röstkort hemskickat till mig (men hon på ambassaden menade på att “alla” utlandssvenskar redan har fått sina röstkort) så kan man lösa det genom att två vittnen skriver under med namn, personnummer/ födelsedatum och address, att de sett den röstberättigade (mig) lägga ner de tre valkuverten i det gula kuvertet (i mitten ovan). Sedan lägger man det mindre gula kuvertet i det större gula kuvertet, frankerar kuvertet och slutligen postar det. Jag förstår dock inte vitsen med att rösta till kummunfullmäktige och landstingsfullmäktige när man är bosatt utomlands. Är det någon som vet?

Något som jag däremot vet är att det inte kommer att stå SD på någon av lapparna. Här är en länk till Valmyndigheten om det hjälper någon annan svensk att komma igång och rösta. I morgon ska jag be två på jobbet att vara vittnen till att jag lägger ner valkuverten i det andra kuvertet.

105_2345

Half Marathon in Kissing

Kissinger Halbmarathon 2014
I signed up for the Kissinger half marathon yesterday. Today, I got an e-mail which confirmed that my payment went thorough, it costed 15 € to sign up. The material (start number and RFID- sensor that track the time) can be picked up earliest Thursday, August 28th.