Link

Caroline Seger: “vet inte vad som försiggår”

Damlandslagets kapten Caroline Seger: “vet inte vad som försiggår”. Ett uttalande angående det mail som hon fick från hennes klubb där det stod att hon inte får fortsätta. Läs artikeln eller se videon genom att klicka på länken.

Jag säger likadant om min situation när jag läste om det kontrakt som företaget gav mig. Att arbeta tjugo timmar (halvtid) men få betalt mindre än halva lönen, det förstår jag inte. Restid med det långsamma, billigare, regionaltåget t.o.r. mellan hemmet och arbetet är ca tre timmar. Och arbetstiden på jobbet är fyra timmar. Idag var det inte mycket jag kunde göra med “fokus projektet” som jag mestadels har arbetat med under dessa sex månader. Ett projekt som jag dessutom inte vill arbeta med och som jag dessutom är överkvalificerad för. Jag åker till arbetet för att kanske inte göra någonting alls där. Det ger mig ingenting, de få konversationerna mellan mig och mina kollegor ger mig någonting längre. Det andra projektet som ligger närmast min utbildning och som jag gillar mer är fortfarande i ett tidigt skede av processen. Där har kollegorna hängt av mig genom att driva det framåt på tyska som språk utan at jag vet vad som händer. Jag har ett förslag som jag kommer att ge dem angående kontraktet. Om de inte godtar det kommer jag inte att skriva under kontraktet och förmodligen sluta direkt. Jag kommer att få ta lite besparingskapital den närmsta tiden men det gör ingenting. Jag vill inte känna mig utnyttjad på något sätt.

Jag avslutar likartat som i artikeln med Caroline Seger:
Framtiden är oviss och ingen ny klubb är klar (läs: “inget nytt arbete ar klart”). Däremot är en sak säker.
– Det enda jag vet är att min nästa klubb (läs: “mitt nästa jobb”) inte kommer att ha såna här problem. Det kommer vara en professionell klubb (läs: “ett professionellt företag”) och organisation som sköter det de ska göra, så att jag kan fokusera på fotbollen (läs: “fokusera på design”). Det är det enda jag vet om min framtid.