Kissinger Half Marathon, my second Half Marathon

The picture is showing me when I had run 7 kilometers and just started my second lap out of three. I show with my finger that I just completed my first lap. It was also people who ran just one lap (7 km) and people who ran two laps. My day from the beginning:

• I went to bed at 10:30 p.m. yesterday but it was hard to fall asleep due to the tivoli Augsburger Plärrer (I live close to Plärrer) and I could hear noice from there. I slept not very deep through the night. I woke up at 3:50 a.m. to the sound of what I thought was someone knocking on the entrance downstairs. I didn’t care to do anything, I went to the kitchen and drunk some water.
• I had breakfast at 07:00 a.m., three sandwiches with eggs, porridge and juice.
• I started to bike the 11 kilometers to Kissing at 08:50 a.m. and I arrived at 09:30, half an hour before the start. It was a good warm up but I ran a little bit around the start area too and it had just started to rain a little bit.
• The first part of the track – the straight road along the railway – was very boring to run (see map of the track on an earlier blog post). It was also asphalt. The second half of the lap was better, the gravel ground along Lech enabled me to think less and enter the inner “bubble” where everything is seamless. That is the stage
• The rain stopped at the second lap. I ran with my old shoes, the three year old shoes which my feet are used to and I had no problems at all (compared with my new shoes which are not yet “ready” for longer distances).
• The runners was spread out on the second lap but I had one person which were running in my tempo so we could keep a good phase and help each other to lead but I was 17 seconds faster than him in the end.

• My finish time was 1:31:45, which I am very happy with even though my goal was 1:30:00.
  • (4:38 min/ km on average).
•  It was 90 male runners who ran the 21 kilometers, I finished as the 22nd position. The winner had a time of 1:11:50 and the slowest man had 2:16:53.
  • If I count all half marathon runners, including women, I finished at the 25th position out of 114 runners.

•  I stretched, took a fruit and some water and biked home again in the increasing rain. I was at home at 1 p.m.
• At 10 in the evening, I got a text message from the “running- coach” who has recruited me to one of his running teams (and will recruit me to another running competition). He greeted me to the nice performance and I understood that he had looked it up on the website of Kissinger Halbmarathon.

How schools kill creativity

Very funny and also very seriously facts and I agree to much of what Ken Robinson says.

Conclusion of preparations

Preparation of things. The weather fore cast says rain even though it didn’t rain today although it “should have”. The train departures to Kissing, it is possible to bike to Kissing, it takes around 40-45 minutes in a “normal” speed. I might need to start to bike at ≈ 8:30 or 8:45 a.m. It is possible to shower there. The start time is 10 a.m. I have prepared with a lot of carbohydrates some days ago. Today I biked to Kissing and walked one lap of the track. One lap is 7 km, one need to run three laps. It is 50% asphalt and 50% gravel. The first part of the track – along the rail road – is quite boring.

Bike trip to Friedberg

After I picked up the start number for the Half marathon, I decided to bike to Friedberg, a village outside of Augsburg to see how it looked like. I have heard that a Half Marathon will take place in Friedberg in September and it will be quite hilly. It turned out that it was quite hilly and also very, very beautiful and picturesque. I already knew that Augsburg is beautiful, but Friedberg is – in my world – something extra. Narrow streets, old buildings, calm, quiet, a old (and not longer working) water tower for the village everything embraced by a city wall. Everything built on a hill. It was also a castle there, that is nowadays a museum which I want to visit at some point. I really want to run the Half marathon at this beautiful place. I took a lot of pictures but choose to publish the ones that have the little extra cosy feeling on the blog.

   

What an amazing view this family must have.

11th Kissinger Half marathon, a Start Number from last year…

I called the gym in Kissing this afternoon and asked if the start numbers had arrived and they had. I biked this way to Kissing to get it. The temperature was great for biking the 11 km to Kissing although it rained a  little bit from time to time. It took me 40 minutes to get there. The parking lot is behind the start number and the gym’s entrance is behind the crane. The start is at 10:00 a.m. on Sunday, it is less than 200 people that has signed up. The weather forecast says rain and 18 C. But on the other hand, it was risk for rain today too, but it didn’t rain much so I hope that it will be good weather in the end. I just wonder why it says “10. Kissinger Halb Marathon 25. August 2013” on the Start Number.
I thought it was the year 2014 and that the race will be held this Sunday, the 31st of August…

Weeping Willows – It Takes A Strong Heart To Love

They are back, Weeping Willows, one of my favorite band from (“Söder”) Stockholm. It takes a strong heart to love is one good song, another new good song is Different places. Weeping Willows are like Mando Diao in that sense that all of their albums has different themes/ sounds, although most of the lyrics are about sadness, longing for love and loneliness.

I planned to pick up the start number for the Half Marathon

This morning on my way to work, I stopped by in Kissing, 11 kilometers south of Augsburg. I wanted to get my start number for the Half marathon on Sunday and when I signed up, it said on the registration that the start numbers could be picked up from today. The start number (and possible other stuff for the race) are provided by Fitpoint, a gym in Kissing with a kindergarden (!) where parents could leave their children while they were exercising.

When I asked for the material at the reception, they said (not surprisingly) that the material had not arrived yet and asked me to come back tomorrow afternoon (the opening hours are 8 a.m. and 11 p.m.). Funny that  five beer brands are sponsoring a gym, or rather: the gym offers those five beer brands in the lounge area.

Lloyd Alexander

I saw a car called Lloyd Alexander (see this link too) on my way home this afternoon. The brand Lloyd Alexander later became the car manufacturer Borgward which I have blogged about earlier during the spring. The “D- sign” on the trunk is made out of metal and is part of the actual trunk. One nice thing with living abroad is that one — once in a while — will come across classical vehicles or objects that one otherwise would never be able to see.

Kunden nöjd med arbetet samt tips på P3 Dokumentären DC3:an

Det allra första jag gjorde i morse när jag kom till arbetet, dagen efter den viktiga deadlinen till en kund, frågade jag en kollega om vi hade fått några klagomål från kunden. Så skedde det nämligen vid förra deadlinen i juni och jag var den som fick kritik för att kunden inte varit nöjd. Min kollega sa att det inte förekommit några klagomål och han bad mig att läsa min mail. Kunden hade skickat ett mail med positiv feedback om hur bra det hade blivit. Alla som varit bifogade i mail-konversationen (cc) vid detta tillfälle var samma personer som varit underrättade vid förra deadlinen då det gick sämre. Inte fan fick man någon ros idag av gårdagens arbete från de personer som kritiserade agerandet vid förra tillfället. Det fick mig att tänka på ett uttalande från Anders Jallai, i P3 dokumentären, DC3:an. Detta scenario (dvs. om kunden skulle bli nöjd så skulle ingen av mina närmsta chefer på kontoret bry sig) visste jag skulle inträffa redan innan jag kom till jobbet.

Anders Jallai:
”När vi hittade den här ubåten [S7] 1998 utanför Söderarm då tog det bara en dag då ringde UD och frågade hur vi hade hittat ubåten, gratulerade och ville bestämt ha reda på positionen på den och så vidare. Men när vi hittade DC3:an så har ingen hört av sig.”

Löpträning med de nya skorna och ett raggningsförsök

Jag testade mina nya skor igår, jag tog en löprunda till Gersthofen utefter Lech som jag gjort ett par gånger tidigare. Jag tänkte att ju längre jag kan springa innan halvmaran, desto snabbare blir skorna “insprungna”. Jag sprang i vinterdressen och kände direkt att det var lite för varmt. Men det började att blåsa lite utefter Lech så jag ångrar inte det valet, jag vill ju inte riskera att bli förkyld inför halvmaran och det har hänt att jag blivit förkyld av att springa i för tunna kläder. Jag mötte en annan löpare som hade långbyxor på sig, alla andra hade shorts eller byxor som slutade någonstans vid vaden. Löpningen kändes ganska bra, men det kändes lite konstigt under främre delen av foten, troligtvis på grund av att jag var ovan vid de nya skorna.

När jag joggade ner, runt kvarteret för att bli av med mjölksyra tilltalade en kvinna mig vid en bar vid korsningen Kurze Wertachstraße och Langenmantelstraße. Hon var kanske lite äldre än jag, hade svart hår och fyra eller fem vita pärlörhängen i ett och samma öra. Kvinnan reste sig upp blixtsnabbt ur sin stol då jag joggandes passerade staketet som avgränsade uteserveringen, tittade på mig och sa hallo!
Jag stannade till, såg på henne förvånat. Hennes energiska beteende fick mig att fundera på om jag hade träffat henne förut, jag brukar känna igen ansikten men ibland kan jag glömma bort hur vissa ser ut. Ganska snabbt kom jag fram till att jag aldrig träffat henne förut. Hon frågade hur det var med mig och jag sa att det var bra. Jag gick fram till staketet, hon lämnade sitt bord där hennes tjejkompis satt upptagen med sin smart phone, gick och satte sig på en stol vid ett tomt bord precis vid staketet där jag stod.
Kvinnan frågade om jag brukade springa ofta, det hördes att hon inte kom från Tyskland. Jag sa att jag brukar springa var annan dag, jag visade upp min iPod Mini och berättade att jag just sprungit 12,5 km på en timme och åtta minuter. Hon vände sig emot en något kraftigt byggd man som stod och rökte på trappan vid entrén, tre meter bakom och kommenterade att jag hade en iPod. Han verkade inte bry sig nämnvärt. Sedan vände hon sig mot mig igen och sa att det var bättre att idrotta än att sitta där och dricka. Sedan berättade hon om att det var mycket folk som gick till tivolit vid Plärrer på andra sidan vägen som startade samma kväll och att det var gratis inträde. Kvinnan frågade om jag skulle dit. Det var uppenbart att hon raggade, hon ville kanske att jag skulle följa med dit. Jag sa att det pågår under lång tid och att jag tänkte besöka Plärrer men kanske inte samma kväll. Jag hade ju precis kommit tillbaka från en löprunda och behövde duscha och äta middag. Jag sa att vi kanske ser varandra vid Plärrer någon dag, jag sa hejdå och joggade vidare runt kvarteret och hem för att inte bli allt för kall. Jag vet inte om det är det rätta ordet men det kändes lite läskigt med den energiska approach som hon visade upp i början.